Sida 649

älskade flicka - (femman - sexan, ty tankepausen är lång,
drömmande, svärmisk). - Och vad vi än skulle göra, min
dyrkade flicka - men inte skulle vi spara på korven!!! -
Och drömmaren vaknar, skall skjuta igen lådan, kastar en
blick däri, finner sista biten, tar upp den, stirrar på den med
en fasa som småningom övergår i ett saligt leende. Ty vad är
nu den att spara på! Farväl, min älskling, hälsa de andra
småttingarna!

Och så är vi mogna för svältdöden.

Då knackar det på dörren. Han springer upp, torkar de

flottiga händerna på byxorna och ropar stig in, i det han
intar en viss förnäm hållning. Det är brevbäraren. Jules
betraktar honom med förvåning som blir nästan vidskeplig
då mannen håller upp ett stort brev på vilket står tryckt:
Kungl. Operan, Förste Kapellmästaren. Jules nästan smyger
sig fram för att ta brevet men - stopp! brevet är för lite
frankerat, han måste erlägga lösen med 25 öre. Tjugufem öre!