Sida 641

medsystern i svartsjukans elände ropar hon föraktfullt:

- Tjut inte, Sofi! Gör som jag - klå upp honom! Smörj
ska lädret ha!

Denna vanvördiga allusion på hans yrke retar skomakaren.
Den skrämde lille skräddaren får en bundsförvant. Båld och
fruktansvärd träder skomakaren långsamt fram mot den icke
mindre fruktansvärda fru skräddare. Käftarna börja en
snabbeld under det att nävarna långsamt laddas med energi. Herr
skräddare och fru skomakare ty sig samman, ack så små, så
skrämda. Ren höjer den väldige skomakaren sin näve då lille
skräddarfar offrar fruktan på manlighetens altare och träder
emellan sin hotade hustru, jättinnan, och sin vän, jätten. Jätten
hånler och lyfter honom på rak arm. Men så lätt är ej mäster

att icke armen börjar skälva. Då vänder sig den lille
triumferande mot den store och utbrister:

- Jag tror du darrar, bracka!