Sida 639

ska väl kattdjävuln ha sig en spark och först och främst ska
Wunderlichs töser kurtiseras. Ingående och närgående.
Kurtisen mottages olika. Lisbet och Sibyl hålla sig för goda, i
synnerhet Sibyl. Men det finns ju andra.

Skräddaren från nedre botten A kommer nu ut. För att valla
sin hund, som ledes i band. Hunden är mycket, mycket liten
och mycket, mycket ful. Detsamma kan man säga om
skräddaren. Men han har sinne för det sköna, han sällar sig till den
ungdom, som gnabbas med flickorna och deltar så gott han kan
i leken. Till sin olycka - ty nu kommer hans hustru, en
jättelik kvinna, ut ur nedre botten A. Att döma av den nyckel med
väldig träkloss som hon bär i handen, är hennes ärende
vardagligt och trivialt. Men nödvändigt, kanske mycket
nödvändigt. Likväl övervinner kärlek och svartsjuka allt. Hon bryter
sin resoluta marsch, nalkas lömskt skräddaren-gemålen

bakifrån och hinner tilldela honom ett par duktiga rapp innan han
hinner fortsätta sin vandring med den lilla hunden runt
gården. Efter att ha gett de fnissande jäntorna och gesällerna