Sida 158

fram och började borsta. Flera andra kommo till, fjäskade
hjälpsamt omkring honom. Men var och en hade ett gammalt
pantkvitto som han med en nål fäste i rocken så att slutligen
hela ryggstycket täcktes av fladdrande pantsedlar. Gubben
anade rackartyg och skyndade vägen framåt, följd i
gåsmarsch av sjömännen. På värdshusets trappa stod mutter.
Gubben hälsade, bjöd henne artigt och kruserligt
buketten, men strax därpå vände han sig om för att se efter
följet. Då brast mutter i skratt, så befängd såg han ut med
sina kvitton. Eneman upptäckte orsaken till hennes munterhet
och rusade ursinnig in i förstugan. Mutter lugnade honom
och befriade honom från lapparna. Så steg han in till Tora.
Hennes allvarliga och tungsinta min gjorde honom så förlägen
och beklämd att han stannade vid dörren. Tora måtte själv
gå fram till honom och taga buketten ur hans hand. Och
när han tog fram presenten och hängde halsbandet kring
hennes hals visade hon så mycken glädje och tacksamhet,
som hon förmådde att visa.

Under tiden samlades allt vad sjöfolk hamnen hade på