Sida 157

skaffa sig en blombukett; han kunde inte få den nog stor
och grann. Sedan klädde han sig och putsade sig framför en
stor, nyinköpt spegel. Så mycken tid och omsorg hade han
väl inte ens som tjuguårig jungman ägnat sin värda person.
Men resultatet tillfredsställde honom desto mera. Det var
en skinande ungdomligt glad Samuel Eneman som med
buketten i näven, lysningspresenten i fickan lämnade sitt hus för
att begiva sig till »Goda Hoppsudden». Vandringen blev
emellertid icke utan besvärligheter. Redan strax utanför porten

snubblade han över ett rep, som lömskt spants upp en fot
över marken. Gubben tog ett väldigt skutt, såg sig
förgrymmad om efter gärningsmannen men spillde ingen tid på
efterforskningar. Inte långt efter måste han ånyo rädda sig med
ett hopp - den gången var det en hink slaskvatten, som
hävdes ut genom ett fönster. Äntligen kom han ut på vägen till
»Goda Hoppsudden». Några halvvuxna pojkar sparkade boll
på fältet. En välriktad spark skickade den smutsiga bollen
mitt i ryggen. Gubben försökte se över axeln om han blivit
smutsig, men i detsamma skyndade en sjöman beställsamt