Sida 155

Svaret verkade ju nog avkylande, men riktigt ville
hetsigheten inte lägga sig. Och Knuts kamrater kommo överens om
att nog skulle de väl spela gubben något spratt.

Samuel Eneman levde i lycklig okunnighet om de onda
anslagen. I alla händelser hade han icke tid att ägna dem
en tanke. Han hade segrat, han triumferade. Vad folk tyckte,

brydde honom lika lite nu som förr. Mycket hade han också
att styra och ställa med för att göra hemmet riktigt vackert.
Vidare skulle han köpa lysningspresent. Den vållade honom
mycket huvudbry. Till slut bestämde han sig för en hel
uppsättning korallsmycken, halsband, armband, örhängen -
Gud vet allt. Gubevars han hade ju också varit sjöman i sin
dar och visste en smula, vad kvinnfolk tycker om. Dyrt
var det, men så smakade det också. Han tröttnade inte
att betrakta, fingra på och putsa grannlåten.

Och så skulle ju lysningen tas ut. När Eneman stod där
på pastorsexpeditionen, glodde han allt en smula misstänksamt