Sida 147

Eneman står ett ögonblick och betraktar henne; så svarar
han:

- Nej. Det kommer ingen och söker mig.

Eneman går ned till »Cap Devil». Sjömännen äro redo att
göra uppbrott, då värden kommer inrusande med den stora
nyheten. Några vill gå, andra vill stanna. Knut hör varken
på de ena eller de andra. Han har tagit fram en sedelbunt
som han ivrigt genomräknar. Så öppnas dörren och Eneman
stiger in. Med ett »gudsfred» tar han av sig hatten och lägger
den ifrån sig. Halvt ofrivilligt draga sjömännen sig åt sidorna
och lämna Knut och Eneman ensamma mitt på golvet. Knut
kramar ihop sedelbunten i sin näve och slungar den mot
Enemans ansikte. Sedlarna falla som vissna löv kring
ockraren. Han ägnar dem icke en blick. Han säger:

- Pengarna kan du behålla, pojke. Den här panten har
varit mig för dyr för att jag skulle släppa den. Vill du sälja