Sida 144

Plötsligt får hon sikte på Knut, och fastän synen icke
är helt oväntad, överväldigar den henne. Hon tvärstannar,
brydd, nästan skrämd. Hon känner sig mellan två eldar, och
den omständigheten att hon skulle återse Knut vid »Cap
Devil» gör henne också beklämd. Mästermans långsynta blick
har för länge sen upptäckt rivalen. Han behåller sitt kalla
lugn. När Tora stannar, tar han henne under armen, böjer
sig lite ner mot henne och säger:

- Kom ihåg ditt löfte. Det är med mig du går i kyrkan
i dag.

Hon nickar jakande; han behåller hennes arm under sin.
Nu se de riktigt ut som fästefolk. Kanske ska de rentav gå
och höra på sin lysning, tänker Knut. Han stirrar oavvänt

och stelt på dem. De många glasen bidraga, väl också till att
ge honom ett hetsigt, hotfullt utseende. Tora vet inte, hur
hon ska bete sig. Hon vågar inte se på honom. Hon går där
och fingrar på psalmboken och vet sig ingen annan råd än