Sida 143

Mästerman! Jo, det vore en snygg brudgum! Då säger värden:

- Det tör ändå vara sant, för jag vet att mutter Boman
själv givit sin välsignelse.

Nya skrattsalvor, som dock hastigt tystna inför Knuts
ursinniga min. Så lugnar han sig på nytt och vill åter slå
bort historien som slidder sladder. Då lägger värden handen
på hans axel och pekar utåt gatan. Knut reser sig långsamt,
stirrar - så skyndar han bort till trädgårdsgrinden. Några
av kamraterna följa honom.

På gatan komma Enernan och Tora, sida vid sida.
Sannerligen, som de nu gå där, båda i kyrkstass, se de trots
åldersskillnaden inte alls så omaka, ut. Gubben har varit en vacker
karl i sin dar, gestalten är alltjämt oböjd, huvudet stolt buret,
det grå håret missklär icke ansiktet, vars hy är frisk. Tora
trippar sedesamt vid hans sida. Hon ser då alls inte olycklig
ut - och har ju heller ingen orsak: buren skall snart öppnas.