Sida 141

Alltmera orolig och förlägen svarade hon:

- Minns inte mäster - att jag skulle följa honom i
kyrkan. Vi kan ju gå i högmässan i morgon.

Som hon sagt det, tog hon ofrivilligt ett steg tillbaka,
som om hon väntat att han skulle rusa upp och kasta sig
över henne. Men han rörde icke en muskel, och efter en
stund sade han:

- Jaså, jag har blivit så pass folk nu, att du kan sitta i
kyrkbänk med mig? Nu först vände han sig om och såg på
henne. Och han tillade: - Nå, det var ju väl. Det har kostat
mig mycket, och mer kommer det att kosta.

Tora blev inte riktigt klok på, vad han menade med de
orden; men att det låg hot i dem och att det låg hot i blicken,
det förstod hon.