Sida 137

båda hade svalt eldgafflar. De slogo sig ned vid kaffebordet;
samtalet gick trögt i början och i fortsättningen ännu
trögare. Något tal om bröllop blev det icke. Slutligen härdade
Eneman icke ut längre; han föregav något ärende i staden,
reste sig och gick. Knappt hade han lämnat dem, förrän
mutter fick språklådan riktigt i gång; började - som rätt
kunde vara - med en hel skur förebråelser. Tora tog dem
inte så värst hårt. Men Eneman, som kommit ut på gatan,
stannade vid det öppna salsfönstret och lyssnade. Så fick
han då höra mutter fråga:

- Ska ni gifta er, du och Eneman?
Tora svarade:

- Är du rent stollig mor? Det vet du väl, att jag och
Knut ska gifta oss, så snart han skrapat ihop lite pengar. Och
han ska vara på god väg, sägs det!

Och Tora log ett ljust hjärtelöje, då hon tänkte på vad
sjömännen berättat om Knut. Men mutter skakade bekymrad