Sida 133

få smaka berömmets sötma. Åsikterna om Enemans underbara
»omvändelse» voro visserligen delade. Somliga menade, att
flickan alldeles kollrat bort gubben. Andra trodde, att han
nog skulle taga skadan igen så snart han fångat Tora i lagliga
band. Men åter andra höllo före, att den grymme mästerman
verkligen blivit »väckt» till ett bättre liv. Och hederligt
gammaldags folk, som förr föraktfullt vänt ockraren ryggen, hälsade
nu så vänligt, att mäster måtte förundra sig. Någon vidare
glädje beredde det honom icke, snarare gjorde det honom
förlägen. En följd fick emellertid detta ökade sociala anseende:
Eneman gav vika för Toras föreställningar och lade bort sista
resten av »mästermans» dräkt: de åbäkiga sjöstövlarna.
Minsann - såg han inte ut som en hel sprätt, där han kom i sin
ståtliga livrock, sin bredskyggiga hatt och dessutom »skodd»
som vanligt folk. Och så som husbonden, så hade ock huset
förvandlats. I stora salen fanns icke längre något bråte.
Fönsterna hade fått gardiner och blommor. Allting var
prydligt, rent, vackert - nästan som ett par nygiftas hem,
tänkte Samuel Eneman.