Sida 129

Där satt flickan och smålog med den glittrande blicken
under halvt nedslagna ögonlock, just så blyg som det är
anständigt att vara vid ett frieri. Så såg hon honom in i ögonen
och svarade:

- Åh, den saken ska jag nog sköta, om bara mäster ger
mig fria händer.

Det blev honom för mycket - han ryckte till sig sin hatt
och rusade på dörren. Men längre än utanför porten kom
han inte; där blev han stående en stund. Så vände han
tvärt om, gick in i kammaren, tog flickan kring handlovarna
och tvingade henne att se sig in i ögonen. Han sade:

- Menar du, vad du säger, så nog ska du få fria händer!

Åh kors så blyg hon blev och så vackert hon log! Men
när nu mäster ville draga henne närmre intill sig, gjorde hon
sig hastigt lös. Och i det hon såg på honom med leende
blick, sade hon: