Sida 121

klokhet, som i allan tid varit hans kännemärke och hans stolthet,
har på sistone onekligen lidit ett avbräck. Det känner han och
våndas. Icke ens då han öppnat sin port, vågar han vända
sig om. Han står där med handen på låsvredet och lyssnar,
jo - jo - nu hör han stegen, hennes steg. Långsamt och
med nedböjt huvud går hon förbi honom; ett ögonblick tvekar
hon - stiger så in i mästermans hus! Den vackra fågeln är
fången! Mästermans klokhet har dock bestått provet!


IV.

Värden på »Cap Devil» såg ingen orsak att hemlighålla vad
han visste om den kuriösa panten. Vilken skam för mutter
Boman! För flickan! För fästmannen! Sätta sin fästmö i
pant! Så folk grinade och pekade finger - minst kanske åt
mästerman. Nog förstod man, vart mästerman syftade och

nog te sig gubbar bra löjliga på friarestråt. Men den
rackargubbens frieri var så i stil med hans förflutna, att man