Sida 118

pengarna. Sekunderna, minuterna, timmarna flögo förbi. Till slut
kunde hon icke vänta längre; hon måste ut och söka upp
honom. Visserligen vet hon icke bestämt, var hon skall finna
honom - men en aning, en plågsam aning har hon ju ändå.

Hon skyndar raka vägen till »Cap Devil». Hamn och stad
sova ännu; endast de mest morgonfriska dra upp sina
gardiner eller öppna sina fönsterluckor. Däribland är
mästerman. Han rycker till, då han får se flickan. Han har nog inte
sovit mycket han heller den natten. En osäkrare affär har
han väl aldrig gjort, och det kan hända att han räknat
på sin långa livrocks många knappar: kommer - kommer
icke.. Nu kommer hon alltså - men går förbi.

Tora träder ängsligt och motvilligt in i »Cap Devils» risiga,
ruskiga trädgård. Länge behöver hon inte söka. Där står ett
bord med buteljer, glas, kortlappar; framför allt kortlappar!
Och på bänken bredvid ligger Knut och sover, den drucknes
slöa, tunga sömn. Hon försöker väcka honom - omöjligt.
Till slut kommer krogvärden själv, den fulingen, till hennes