Sida 114

man i mästermans hus om inte pengar? Och här gällde
det inte småsmulor. Flickan tyckte själv att siffran var
svindlande och hade svårt att få fram den. Femhundra riksdaler!
Hur imponerande den än var, tycktes den dock icke väcka
mästermans förvåning eller misshag. Han smålog, blev dock
genast åter allvarsam, sade:

- Så mycket pengar behöver du nog inte för egen räkning.
Är det mor som sänt dig? Nog visste han, vem som sänt henne,
men det gjorde honom gott att se henne pinas av
hjärtevännens skam. Så sade han:

- Har du någon pant? Något smycke eller dylikt? Det
hade hon inte tänkt på. Hon tyckte att han sett så vänligt
på henne den där gången vid dansbanan - han skulle nog
tro henne på ord och löfte. Ett smycke hade hon ju, men
när hon nu med handen kände den kära tingesten under
klänningen, föreföll det henne rent omöjligt att göra sig av
med den. Hon skakade på huvudet. Mästerman sade: