Sida 110

III.

Det lyckosamma skeppet måtte ha varit lastat med idel
glädje, fest och gamman. Åtminstone såg det så ut till en
början. Varen blev för hamnen de tusen fröjdernas tid. På »Cap
Devil» flödade vinet i strömmar och kortlapparna tröskades
dygnet runt. På »Goda Hoppsudden» tråddes dansen och de heta
struparna läskades med vin. Fint vin, äkta vin,
champagnevin! Här ledde Knut ruljangsen och en förbolt ståtlig
kavaljer var han. Han hade avmönstrat och uppträdde i finaste
herremanskläder. Sedlarna rasslade och virvlade omkring
honom som löven kring ett höstligt träd. Mutter sökte väl tala
reson med pojken och Tora själv började dra sig tillbaka
från hans glada lag. Men ingenting hjälpte. Lite var undrade,
var den guldfågeln tog sina pengar från. Det viskades om
spelligor på »Cap Devil»; men ingen visste närmare besked.

Ingen - om icke möjligen Samuel Eneman. »Mästerman»
följde som vanligt sina guldfåglars fladdrande flykt med