Sida 108

ur hans särskilda synpunkt sedd. Där kom nu jolle efter jolle,
lastade med väderbitna, glada sjömän. Med glädje togos de

emot; flickorna trängdes ivrigast vid landningsplatsen, var
och en tog sin och de, som blevo utan, bildade en sladdrande
häck kring de lyckliga. Pojkarna, alltför lyckliga och alltför
stolta över sin rikedom, tövade inte länge med att hala fram
en eller annan dyrbar present. För kärestan dyrbar i dubbel
måtto - den visade ju att om också främmande länders
skönheter bländat hans ögon, så har dock hans tankar och hjärta
sökt hemmet.

Eneman har, till synes avsiktslöst, närmat sig gruppen.
Men knappt ett enda värdeföremål undgår hans snabba och
skarpa blickar. Till slut blir han dock själv målet för en mycket
ovänlig uppmärksamhet. Utan att låtsa därom drar han sig
dock tillbaka. Då upptäcker han något avsides från de övriga,
Tora och hennes fästman Knut. Han har tagit fram sin present,
en medaljong, öppnar den och visar henne sitt porträtt. Han
hänger medaljongen kring hennes hals. Eneman betraktar