Sida 107

Skulle icke Eneman uppfatta det som en grov förolämpning?
Eller skulle kanske hamnens rikaste karl verkligen vara nog
skamlös att ta betalt därför att han räddat flickan? Först
då mutter, nigande och djupt olycklig, stack sin hand i hans,
tog Eneman sin blick från flickan och såg sig omkring. Han
förstod genast, vad de nyfikna, flinande och illvilliga ansiktena
betydde - han förstod, att det var ett prov. Och hans stolthet,
hans säregna fåfänga väcktes. Han skulle visa dessa
skränande och skroderande dummerjönsar, hur en klok man
handlar. Han tog pengarna, räknade dem och sade:

- Dåligt betalt för en så vacker flicka, men mutter tör
inte ha råd till mer. Och något är bättre än intet. Därmed
stoppade han lugnt pengarna i pungen, vände och gick utan
att akta på de hånfulla skrattsalvorna.

Dagen därpå anlände det länge väntade fartyget. På kajen
trängdes alla sorters människor, icke minst flickor och bland
dem Tora. Även »mästerman» höll sig framme för att taga
en överblick av de hemvändande och uppskatta deras värde -