Sida 102

bar han ett par sjöstövlar och på huvudet - en »storm»!
En storm av besynnerligaste fason - Gud vet från vilket
vrak den bärgats.

Att bärga vad bärgas kunde från mänskliga vrak var numera
den gamle sjöbussens gärning. Hans hem hade under årens
lopp förvandlats till ett det underbaraste museum. I salen,
vars fönsterluckor ständigt voro tillskruvade, fanns en brokig
samling av nyttiga och onyttiga föremål alltifrån uppstoppade
fåglar och briljantsmycken till kläder, ur och mer eller mindre
dyrbara möbler. Denna samling utgallrades och förnyades så
gott som dagligen. Så snart skymningen föll på, fick

mästerman mottaga besök, lika brokiga som hans samlingar. Till
största delen var det dock sjömän, som utbytte sina
dyrbarheter och kuriosa mot klingande mynt, och schackerjudar
som tog hand om de förfallna panterna. Samuel Eneman
skötte sin affär samvetsgrant och skickligt. Han bibehöll alltid
sitt kalla, kloka lugn. Den stenblanka, kalla blicken var
vanligen till fyllest för att dämpa bråkiga klienters hetsighet.