Sida 422

otålighet blir tydligt skönjbar i hennes sätt att vara. Som väl
är tas hennes uppmärksamhet i anspråk på annat håll. En
äldre hovman blir hennes kavaljer och sedan hon tämligen
kyligt nickat åt Merethe går hon vidare vid hovmannens arm.

Merethe förefaller att vara smickrad av den furstliga
uppmärksamheten. Åtminstone besvarar hon den med strålande
leenden. Det är möjligt att det ligger en smula trots i hennes
sätt, ty hon ser förvisso att Tanten och hennes omgivning inte
med något vidare vänligt intresse iakttar hennes och Höghetens
konversation.

Hans Höghet däremot har uteslutande ögon för sin moitié
och han säger henne något varmt viskande, som i Merethes
ansikte framkallar ett spotskt leende då hon svarar:

- Jag är oändligt tacksam för Ers Höghets beskydd, men
uppriktigt sagt så behöver jag det inte.

Högheten biter sig i läppen, men övervinner genast sin