Sida 409

- Det är en herre - förmodligen någon av gästerna -
fast jag känner inte igen honom.

Den Blinde rycker på axlarna åt sin egen inbillning. Han
tyckte sig ha känt igen stegen, men det var naturligtvis en
orimlighet. Han går vidare upp i översta våningen och föres
av piccolon in i fru Ingers stora vackra dubblett där han tänker
invänta hennes återkomst från teatern.

Nu kommer även herr Wunderwald upp i den översta
korridoren, och då piccolon skall springa nerför trappan hejdas
han av herr Wunderwald, som frågar var fru Inger bor.
Gossen pekar på den dörr han just kom ifrån och försvinner
neråt trappan. Herr Wunderwald går med en smula smygande
steg fram till dörren, lyssnar först och öppnar så och kliver in.

I bortre delen av rummet och ej långt från den öppna dörren
till en stor altan står den Blinde. Han har just tagit fram sin
fiol. Han far med handen över strängarna, väl ej till spel men
till en smekning. När han hör dörren öppnas vänder han sig