Sida 407

Merethe blir en smula förvånad över det ovanliga uttrycket,
men fäster dock inte stor betydelse vid det. Hon stryker håret
som fallit ner i hans panna åt sidan och säger skämtsamt
förebrående:

- Har du glömt ditt löfte? Att aldrig lämna mig...
Handen som stryker över hans panna på en gång smeker
och plågar honom, men han betvingar det smärtsamma
uttrycket och gör ett försök till skämt:

- Det är ju inte jag som lämnar dig, Merethe!

I detsamma ropar doktor Fels från dörren att hon måste
komma ty tiden lider. Ett vredgat uttryck går snabbt över den
Blindes ansikte, men Merethe märker det inte. Hon tar hans
huvud mellan sina händer, sträcker sig upp och kysser hastigt
hans kind. Så springer hon ut till den väntande bilen, där Fels
hjälper henne att hoppa in och på hennes uppmaning själv
följer efter.