Sida 402

I rum nr 17 hjälper en liten kammarsnärta doktor Fels av
med rocken. Då Merethe kommer från det inre rummet och
hälsande sträcker fram sina båda händer, skyndar han att
kyssa dem innan han säger:

- I kväll måste jag få vara er riddare, fru Inger. Besinna,
jag reser i morgon som ni vet - och blir borta så länge!

Hennes läppar skälva helt lite då hon frågar honom om det

verkligen är så nödvändigt att resa och då han försäkrar att
ingenting annat än den bistra nödvändigheten driver honom
från hennes sida, accepterar hon svaret och bjuder honom en
smula konventionellt att sitta ner.

Där nere i hallen sitta Impressarion och den Blinde i en
vrå. Den Blinde är försjunken i sina dystra tankar.
Impressarion iakttar honom överlägset och dock med ett stänk av
medlidande, då han säger: