Sida 399

- För det första är inte den blinde hennes man. Han är
hennes barndomsvän, hennes tjänare, hennes leksak, hennes
mascot...

Och åter ler den lyssnande Blinde. Nu en smula vemodigt
Det han nu hör, det har han själv så ofta sagt sig.

Impressarion fortsätter:

- För det andra är det sant att han spelat på gator och
torg. Men de kopparslantarna som han förtjänade skulle inte
räckt till hans eget uppehälle en gång...

Nu ler han inte längre, den Blinde. Vad han nu hör är
för honom något alldeles nytt. Han förstår det inte genast.
Han kan inte och vill inte förstå.

Men Impressarion avslutar frågan i det han med ett
Argusleende tillägger: