Sida 390

handlovarna och drar henne sakta intill sig och viskar:

- Du kan få bo kvar om du vill vara förnuftig. Din
blindbock är ju ute hela dagarna!

Mer behöver han inte säga för att Merethe skall förstå
hans mening. Överallt ser hon sig omgiven och snärjd av
samma äckliga begär. Utom sig gör hon en kraftansträngning
för att slippa lös, men karln håller henne med ett järngrepp.
Han tänker just försöka kyssa henne, då han hastigt släpper
henne med en mustig ed. Ty rummets dörr har öppnats, och
där står Direktören, som svänger artigt med sin hatt men
som blir rätt förvånad över den scen han har framför sig.
Merethe har nämligen tumlat tillbaka mot väggen och står
där med ena armen lagd över ögonen.

Pösande av trumpenhet och förargelse makar den fete sig
ur fönstret, i det han slänger åt henne en sista sats:

- Du ska ut ur huset före kvällen, din slinka!