Sida 383

- Kära barn, det är en stor orätt av dig att ligga den
blinde stackaren till last!

Ack ja, det inser Merethe mer än väl. Och i sin nöd och
ångest glömmer hon vem det är som talar till henne. Hon ser
hjälplöst bedjande på den vänliga kvinnan. Men plötsligt
spritter hon till, ty megäran med bakgårdselegansen vill också
vara med i den ömma scenen. Och Merethe står där omgiven
av de båda kärringarna som från var sitt håll liksom prövande
smeker henne, och grannkvinnan säger:

- Min väninna har hjälpt så många fattiga stackare före
dig, hon har ett litet trevligt pensionat för vackra unga
flickor...

Nu vill megäran ha Merethe för sig själv. Hon skjuter
undan väninnan och drar flickan intill sig. Hon beskriver med
sötsliskiga ord och miner och flickan lyssnar halvt bedövad
och oförstående: