Sida 378

förväntansfulla min tvingar henne att hastigt dölja besvikelsen
och hon säger med fromt bedrägeri:

- O ja, så mycket silver! Hade jag det vetat så hade jag
kunnat skaffa dig bättre mat!

Då gnuggar den Blinde förnöjd sina händer och sätter sig
till bords. Maten är minsann god nog, tycker han och det
riktigt vattnas i munnen på honom då han biter i den mjuka
semlan. Men plötsligt blir han orolig och gör Merethe en
fråga, som hon leende besvarar:

- Jo, jag har redan ätit! Och kära du, jag var så hungrig
så jag tog de bästa bitarna!

Det stärker hans aptit och han äter med gott samvete.

Ungefär samtidigt sitter doktor Fels vid sitt lunchbord.
Betjänten sätter fram en delikat rätt, men han skjuter den