Sida 375

inte ser det bleka, slappa ansiktet som med ett halvt cyniskt,
halvt lystet leende betraktar henne genom fönstret. När hon
nu ser upp, drar han sig hastigt tillbaka.

Merethe ställer tillbaka den tomma burken. Hon fattar ett
beslut. Den Blinde kan när som helst återvända från sitt
morgonarbete på gatorna och kan hon inte skaffa hans bröd på
annat sätt, så måste hon låna det.

Den förståndiga för att inte säga knipsluga kvinnan, som
en gång var hennes mors goda granne och som nu är
Merethes, sitter vid en kaffekopp i sällskap med en väninna, en
kvinna utstyrd i denna förbluffande elegans, som endast
bakgården kan alstra. De söta två äro inbegripna i ett kruserligt
samtal, som nu störs av en knackning. Värdinnan spritter till
en smula förskräckt - alltid förskräckt över oväntade


knackningar. Hon öppnar dörren först på glänt, men samtidigt med
att gläntan blir bredare så öppnas det förslagna, igenstängda