Sida 374

Merethe har alltså återvänt till den fattigkasern, vilken hon
under sin korta glansperiod som herr Wunderwalds protegé
och hustru fått lämna. Hon bor sedan ett par dar i den
Blindes lilla kyffe, en kal dubblett, vars fönster vetta åt gården.
Utmed fönsterraden löper, som så ofta är fallet i fattigkvarter,
en för hela huset gemensam, smal balkong med järnbarriär.
Klutar och trasor hänga på tork i fönstren.

Från en angränsande lägenhet kommer soutenören makligt
och dåsigt utdrivande på balkongen. Med cigarretten i
mungipan kliver han framåt och stannar utanför Merethes fönster.
Där innanför står hon, fattigare än någonsin och sysslar vid
ett fotogénkök, på vars låga hon värmer upp några små
matrester. Hon letar i ett skåp där det står en plåtburk och just
inget mer. Hon tar den, sopar den inuti med handen och får
upp några torra brödkanter. Merethe, som är i färd med att
reda till ett morronmål åt sin blinde vän står sannerligen inför
ett svårlöst problem, ett problem som tycks plåga henne mer,
än själva hungern. Och hon är så upptagen därmed att hon