Sida 363

Pierrot har hoppat in genom fönstret och de båda stå nu
ett stycke från varandra och kyssas med framåtsträckta

huvuden och putande munnar. Plötsligt spritter de till i
förskräckelse. Colombine vänder sig mot den gamla, Pierrot tar ett
lustigt skutt mot fönstret, och publiken storflabbar. Colombine
trippar fram mot stolen och ställer sig bakom den, sträcker
fram huvudet för att med komisk förskräckelse konstatera om
den gamla vaknat eller ej. Och kupletten fortsätter:

Till all lycka söta mor
snälla mor, rara mor,
väckes ej av Colombines amour
sover tyngre än du tror, tyngre än du tror!

Merethe står och betraktar den gamla. Och för hennes ögon
är det inte längre varietékamraten som sitter där utan hennes
egen mor som vänder sig mot henne, slår upp sin blick och
betraktar dottern. Merethe slår händerna för ögonen och
skriker till. Hon är nära att falla.