Sida 353

hårt sammanpressade läppar, hårt knutna händer, så tar han
från bordet sin fiol och sin stråke och lägger den till
strängarna, spelar. Men avbryts av att någonting tungt faller
i golvet.

Det är skärmen som faller över ända samtidigt som någon
slår en örfil. Bakom skärmen står herr Wunderwald flämtande
stödd mot väggen med ena handen hållande sig för bröstet,
med den andra för kinden. Och nu kommer Merethe ut i
rummet. Hennes kjortel har fallit, över skuldran hänger en
lång slöja. Även hon är flämtande och förvirrad, men i handen
håller hon herr Wunderwalds käpp. Nu vänder hon sig för
att gå mot dörren men stannar. Ty i dörren kommer fru Inger,
ängsligt leende, frågande, undrande om det verkligen är sant
att hennes dotter ska göra en sådan lycka. Herr Wunderwald
rätar upp sig, träder myndigt fram i rummet och befaller:

- Fortsätt, blindbock! Merethe har börjat dansen!
Merethe ser på herr Wunderwald - så ser hon på sin mor.