Sida 341

Inger, X-gatan 178, 1 tr. över gården. Kvinnan nickar, men
hennes söta leende blir tämligen surt då den förnäma damen
säger:

- Hon ska ju vara så kolossalt fattig och sjuk, inte sant,
kära vän?

Med en igenbiten ilska som döljs bakom det mest
smärtifyllda leende svarar kärringen:

- Å nog känner jag dom som har det mycket, mycket värre,
ska lilla nådig fröken tro!

Lilla nådig fröken tar nådigt emot tilltalet, klappar till och
med kärringen på axeln, tar sin unge kavaljers arm och stiger
rysande men beslutsamt in i trappuppgången. Varpå
ögonblickligen ett flertal av gårdens invånare samlas kring kärringen,
soutenören, slinkan, de båda kortspelande pojkarna och
meningsutbytet blir livligt, minerna listiga och flinet allt bredare.