Sida 98

vredgad åtbörd. Gycklaren skrattar, rycker kappan från honom,
kastar den med en vid rörelse över sina skuldror och
försvinner.

Elsa trycker sig häftigt intill Sven, vänder sig därpå åt
samma håll där Gycklaren försvann. Hennes uttryck övergår
från skräck till lättnad, glädje, lycka. Ler mot Sven.

Gycklaren kör tvärs över vita duken, skrattar, svänger sin
barett, försvinner.

De båda pudlarna med hängande tungor, ligga som remmar
utmed marken.

Liljeholmen, januari 1917.