Sida 88

I detsamma springer en av pudlarna fram ur mörkret, nappar
till sig nålen, försvinner.

I rummets stora spegel lyser halvmånsdiademet, så
framträder hela Elsas bild, sådan som hon tedde sig i hyttens
spegel. Elsa kommer från sidan, fascinerad av det lysande
diademet, tvekar, sträcker plötsligt handen efter diademet
varvid spegeln krossas. Hon stöder sig mot bordet, flämtande,
stryker sig med handen över ögonen, tar några steg.

Framför henne står Gycklaren, klädd som värdshusvärd.
Omgivningen diffus och obestämd. Han håller kniven lyftad
på samma sätt som förr en gång, drar sig bakåt varvid kniven
hänger kvar i luften. Elsa tar några steg framåt men stannar,
kämpande mot ångesten. På båda sidor om kniven framträder
de mörka stängerna, så hela guillotinen. Elsa ryggar tillbaka
och försvinner. Guillotinen likaså. Kniven hänger ensam kvar,
nu förminskad. Sven håller den i sin hand. Han bär samma
kläder som då han kom hem från fisket. Han lyfter den
som för att stöta till någon i mörkret befintlig person. Elsa