Sida 87

Gardinerna ha försvunnit och ersatts med en orolig havsyta
och molnig himmel. Räddningsbåten glider in i förgrunden.
Elsa, ensam, sitter i båten, som nyss i sängen, det yrvakna
uttrycket övergår alltmer i ångest, hon böjer sig långsamt
över relingen, ur vattnet sticker en hand upp - Britas
hand - den sträckes begärande fram. Elsa trevar över sina
kläder, sliter loss diverse smycken och lägger dem i handen.
De försvinna i djupet, men handen begär mera - så kommer
Britas ansikte till synes över vattenytan. Elsa springer upp.

Hon står upprätt i bädden, trevar ångestfullt för att
komma ut.

Rummet är tomt. Gardinerna för sängen skakas och ryckas
isär, varvid nålen faller ett stycke ut på golvet och blänker.
Elsa ner ur sängen, vacklar, ser sig förvirrad omkring.
Hennes blick träffar nålen, hon rycker till, går med osäkra steg

fram till tingesten, böjer sig ner och sträcker ut handen.