Sida 86

lugn. Det är just min specialitet - dåliga samveten.

Sven är visserligen högst förvånad men avlägsnar sig
stillatigande.

I detsamma komma de två pudlarna in. Gycklaren reglar
skyndsamt dörren, återvänder till bädden, drar för gardinerna,
tar ur fickan upp silvernålen och garnet som han tvinnade
en gång, fäster samman gardinerna med nålen och reder ut
garnet. Han ger pudlarna en befallning, de hoppa upp i
fönsterna, hugga tag i gardintofsarna och dra ner rullgardinerna.
Rummet blir halvskumt. Gycklaren lämnar bädden i det han
går baklänges, tvinnande tråden. När han kommit ett stycke
ut på golvet resa sig pudlarna på bakbenen och hjälpa honom
på samma sätt som en gång förr. Då Gycklaren hunnit till
motsatta väggen går han rakt igenom den och försvinner.

Bakom gardinerna ligger Elsa i orolig slummer. Hon arbetar
våldsamt som för att vakna ur en djup sömn. Slutligen sätter
hon sig upp. Ser sig yrvaket, men icke förskräckt omkring.