Sida 60

och för Stor-Lars en smula avsides för att säga honom
detta:

- Tro mig, det är en förnäm ung man, som reser inkognito.
Ni gör klokast i att ge ert samtycke. Men först måste ni
fråga om han icke är bunden av något tidigare trohetslöfte.

Stor-Lars stirrar först dumt, sedan småslugt på Gycklaren.
Så stegar han fram till de unga, värdig, faderlig och
godmodig. Säger:

- Nå väl, jag vill inte stå i vägen för min dotters lycka.
Men först måste ni försäkra mig att ni verkligen är fri -

Sven studsar, ser sig oroligt omkring. Han har samma
uttryck och minspel som då han stod i kyrkdörren och såg
sig tillbaka. Så får han ett hårt och trotsigt drag över ansiktet,
tar Britas hand och drar henne intill sig i det han säger:

- Jag är fri. Och jag ger dig mitt ord, min trohet för