Sida 59

retas av faderns vrede till trots, går stolt fram till Sven,
lägger armen kring hans skuldror och förklarar att honom
tycker hon om, honom och ingen annan vill hon ha. Men
Stor-Lars är inte sinnad att ta en simpel matros och
fattiglapp till måg. Han rasar, hustrun försöker förgäves lugna
honom, Brita trycker sig gråtande intill Sven. När fadern nu
gör en ursinnig åtbörd för att skilja dem åt, vill hon modlös
draga sig tillbaka, men nålen har fastnat i Svens tröja och
håller dem samman.

Sven och Brita sammankopplade av nålen, som de förgäves
söka lossa. Plötsligt dyker Gycklarens huvud fram mellan de
båda ungas, sneglar ned på nålen.

Då Stor-Lars tar ett kraftigt grepp i Svens tröja för att
skilja dem åt, lossnar nålen från Britas bröst, men samtidigt
slites sjömanströjan upp och hela matrosdräkten faller till
golvet. Sven står där klädd som en högst elegant ung sprätt.
Allmän och stor förvåning, icke minst hos Sven själv.
Gycklaren ler överlägset, han klappar den unge mannen på axeln