Sida 44

flickans kjol. Folk stannar och skrattar, en polis närmar sig
långsamt och majestätiskt. Då fattar Sven sitt beslut, med
en axelryckning stiger han upp på landgången och går, följd
av Elsa ombord. Hundarna försvinna spårlöst.

På fördäck möts de båda vandrarna av några matroser. De
äro mycket lite hoppfulla för Svens och Elsas del. Så kommer
Kapten och gör några barska frågor. Sven ber att med arbete
få betala deras överfart. Kapten vägrar först, men gripes av
medlidande vid åsynen av Elsas förtvivlan, tar henne under
hakan, klappar henne faderligt på axeln, nickar, ger
befallning åt en av matroserna, som för Sven och Elsa under däck.

Resgodset skall bäras ombord. Sven, iförd matrosdräkt
hjälper till. Passagerare anlända. Sven går över landgången
med en väldig koffert på ryggen, ställer den ifrån sig. Då
han åter ser upp, rycker han till, går fram till relingen,
spejar häpet. Han vänder sig om och vinkar ivrigt inåt däck.
Elsa, klädd som en uppasserska, skyndar fram till honom. Sven
talar ivrigt och Elsa tycks bli lika förskräckt som han då