Sida 43

över huvudet och skrattar. Så gör han ett tecken att man

ska vara uppmärksam, han lyfter kniven, som blänker starkt
i halvdunklet, ser upp mot himlen, gör en kaströrelse och
slungar kniven. I en lysande båge skjuter den upp mot himlen,
för att omedelbart framträda som månskära. Månskenet flödar
nu över åskådarna som förlamade gapa upp mot himlen.

Under detta gör Sven sig varligt lös från de häpna väktarna,
och följd av Elsa smyger han sig bort.

Nere vid hamnen ligga en del större och mindre båtar
förtöjda. Elsa och Sven ströva omkring, följda av de båda
pudlarna. Så snart de stanna bli hundarna oroliga och springa
före som för att visa vägen. Slutligen stanna de framför en
ångare, Sven gör ett försök att stiga ombord, men avvisas
barskt av en matros. De fortsätta, stanna framför en stor
och vacker passagerareångare. Sven skakar missmodigt på
huvudet åt hundarna och vill dra vidare, men en av pudlarna
griper honom då i byxbenet och den andra hugger tag i