Sida 31

Sven vänder sig mot Stor-Lars hustru och kvinnorna med
häftiga förebråelser. Grälet växer. Männen blanda sig i leken.
Stor-Lars ställer sig myndig och barsk framför Sven. De
övriga bilda en livlig mur omkring dem. Barnen börja gråta
och slita i kvinnornas kjolar.

Plötsligt blixtrar över deras huvuden Gycklarens kniv. Stark
rörelse. Klungan spränges. Stor-Lars vacklar. Han stödes av
sina män. Och Sven springer och springer upp mot vägen.

Elsa står vid sitt fönster med huvudet stött mot karmen.
Hon spritter till när Sven kommer inrusande. Han höjer
kniven så att den blänker i eldskenet från härden, slungar
den ifrån sig och kastar sig ned på fållbänken. Elsa störtar
fram till honom, griper honom i axlarna och skakar honom,
tar hans huvud mellan sina händer och kysser honom
lidelsefullt. Hon lyssnar. Spejar vid fönstret. Talar ivrigt i det hon
pekar utåt, tvingar honom att resa sig. Båda skynda ut genom
dörren.