Sida 26

Han går fram till Elsa i fören, visar henne ånyo reven och
låter den sjunka. Då nålen försvinner i vattnet gör Elsa
en förskräckt rörelse. Gycklaren öppnar hennes högra hand,
lägger revens ända däri och trycker samman fingrarna. Sedan
han givit henne en uppmaning att passa reven, drar han
sig så småningom jämte hundarna tillbaka i båtens akter och
försvinner slutligen helt i mörkret liksom upplösta skuggor.

Elsa har redan börjat dra upp reven, först helt
maskinmässigt men sedan med stigande intresse. Det är synbarligen
något mäkta tungt på reven, hon drar med möda. Vattnet
vid reven börjar lysa starkt. Äntligen får hon upp fångsten.
Den består av en ungefär 30 centimeter lång halvmånformad
dolk med glänsande klinga. Som hon får den i händerna
går månen i moln men det diffusa ljuset förblir detsamma
och dolken tycks sprida ett svagt sken över Elsas ansikte,
när hon nu häpen och bestört betraktar den. Hon vänder
sig mot aktern för att göra en fråga och visa fångsten. Då
hon finner båten tom blir hon utom sig av förskräckelse,
skyndar från för till aktern, letar och spejar över relingen,