Sida 25

Han tar hennes hand och ser henne djupt i ögonen.
Hon liksom sjunker samman under blicken. Han släpper
henne och går långsamt mot dörren. Elsa följer motvilligt
men betvingad. Vid härden griper Gycklaren sin kappa och
slår den i en vid båge kring sin kropp.

Utanför på vägen går nu Gycklaren, följd av Elsa. På
båda sidor om henne gå hundarna. Så snart hon tvekar eller
dröjer, visa de oro, hoppa upp mot henne och tjuta.

De gå ned mot bryggan. Det är nu kväll, men halvmånen
lyser klart. PÃ¥ bryggan stannar Gycklaren och spejar ut
över sjön. Halvmånen speglas i vattnet. Han hoppar ned
i en roddbåt och bjuder Elsa att följa. Även hundarna hoppa
ned i båten, som lägger ut. Elsa sätter sig i foren, Gycklaren
ror. Båten glider över lugnt vatten fram till månstrimman,
där Gycklaren, strykande med årorna, låter den stanna så att

fören ända till roddarbänken är belyst, aktern i skuggan.