Sida 21

Ur töcknet framträder en idyllisk sommarscen, en lantlig
kyrkallé, uppför vilken tågar ett brudfölje. Först
spelemännen, så prästen och brudens mor, som är Stor-Lars hustru,
så brudgummen Sven och bruden Brita, så Stor-Lars, glad,
bred och myndig, präktigt utstyrd i bröllopskläder. Sist
bröllopsföljet.

Sven går med sänkt huvud. Brita håller hans hand och
ger honom förälskade ögonkast. Spelmännen, prästen och
brudens mor försvinna genom kyrkdörren, så bruden. I själva
kyrkdörren stannar Sven, vänder sig om och spejar oroligt
tillbaka. Plötsligt fastnar hans blick, han ser förtvivlad ut,
han vill skynda därifrån men Stor-Lars hindrar med
utbredda armar, först fryntligt övertalande, så strängt

befallande. Bruden kommer åter till synes, tar hans hand. Han
döljer då ansiktet vid hennes axel.

Elsa halvligger i fållbänken. Sömnen är orolig, hon andas
tungt. Gycklaren slår ett sista slag på strängarna, han får