Sida 805

Och han visar fram dem och vänder dem fram och tillbaka.

Hortense har sprungit upp från bordet inför denna
förkrossande underrättelse. Hon andas häftigt, men det skälver
ett befriande leende över hennes mun, det ser ut som om hon
fått bekräftelse på en misstanke, som hon redan närt. Stilla
går hon fram till Jean och tar hans ena hand i sin. Hon
betraktar denna visserligen rena, men grova arbetarhand,
smeker den lätt och stryker den mot sin kind innan hon kysser
den mjukt och vackert. Jean, som viljelöst låtit henne hållas,
rycker nu till sig sin hand.

- Varför får jag inte kyssa en hand, som försvarat mig?
frågar hon, jag vet händer som inte skulle ha gjort det -

Och hon griper hans nedböjda huvud, lyfter upp det,
betäcker det med kyssar med en sorts ömhetens och förtvivlans
raseri. Och han låter alla hänsyn fara och låter sig lockas och
följer henne, blind och döv för allt utom för sin egen
uppriktiga förälskelse.