Sida 801

ord ger han honom med knuten näve ett slag, som fäller
honom till golvet. Renard springer upp, halvt förblindad av
raseri, går emot Jean, men fälles på samma lugna, sävliga sätt
för andra gången till golvet. Därpå lyfter Jean upp honom
vid rockkragen, skakar honom grundligt och slänger honom
sedan som en våt trasa ut genom den sönderslagna dörren.

Majoren hamnar i den häpne Marcels armar, men
bortförklarar det hela genom att påstå att alltsammans bara var
ett litet misstag. Marcel hjälper till att ordna hans toalett och
följer honom artigt till dörren.

Men i sovrummet står Jean framför Hortense, obeslutsam
och modlös. Han tvingar sig att säga:

- Madame, jag kom hit för att bekänna min skuld -

Hon avbryter honom. Med lysande ögon slår hon armarna
kring hans hals och räcker honom sin triumferande och lyckligt
leende mun. Han säger hart när förtvivlad: