Sida 787

åt er! Ingen skall störa er. Bara ett lite, lite ägg till. Sen ska
man inte plåga er vidare. Önskar ni kanske er makes sällskap?

Men hönan vill inte.

- Nå ja, säger han ädelmodigt, ni är kanske trött, madame?
En annan får inta er plats.

Men inte heller den andra vill. För henne finns ingen
ursäkt. Det är ren trilska och markis de Luny får inte svälta
ihjäl för en hönas nycker. Vill hon inte värpa, så måste hon
i grytan. Han tar sikte på henne och skjuter. I detsamma
hukar hönan sig ned - och har man sett! - Då hon skrämd
flaxar därifrån ligger där ett andra ägg! Han, den inbitne
stadsbon, har redan funnit rätta sättet att sköta höns - de
ska skrämmas! Ingen falsk sentimentalitet! Men varför
skrämma dem en och en? Det är opraktiskt. Han tar ett helt fång
hönor och placerar dem i soffan. Så fyrar han av en salva.
Ur skräcksynpunkt är ingenting att invända. Djuren flaxa
omkring över högt och lågt, vältande än det ena, än det andra.