Sida 784

dödas och se! Han finner en revolver i bondens ficka. Med
revolvern i fickan och tillbringaren i handen lämnar han huset,
tuggande på brödkakan. Den första han möter är spökhästen
med skynket. Han befriar djuret och får till tack se sin
brödkaka försvinna. Never mind! En lantgård är ju proppfull
med mat. En kalkon kommer emot honom, liksom erbjudande
sina tjänster. Men Bob låter inte lura sig. Djuret är läckert,
men måste skalas innan det kan ätas, vilket är en
tidsödande procedur. Då tror han mer på grisen, den där som
bekant stundom ätes helstekt. Men modersuggan får leva
på grund av den själfulla ömhet med vilken hon ger di
åt sina små. Bon dieu, de ha ju känslor dessa varelser! Han
är ingen mördare. För resten är han rörd och smickrad av
djurens tillgivenhet. Den gamla hästen följer honom troget och
knuffar honom i ryggen. Som en vän! Nu kommer även
bocken och ger honom en knuff, vänskaplig men en smula för
kraftig. Never mind! Tillbringaren höll. Han reser sig, men
bocken är lekfull och vill inte låta honom resa sig. Gott,
han sitter inte illa där han sitter under det lummiga
äppelträdet. Bocken muggar glupskt ur äppelkorgen; genom ett