Sida 783

dräkt, som ren kommer honom att känna sina muskler svälla.
Av hela markisutstyrseln finns det endast en liten detalj,
som han efter en hård kamp med sig själv behåller i det nya
livet - monokeln. Han lovar sig att använda den sparsamt

men i stunder av stark själsspänning har han lika svårt att
undvara den lilla tingesten, som den falske markisen har
svårt att bemästra sin.

Och nu mat! Lantluften ger aptit. En rond i köket ger
nedslående resultat, en kaka bröd, en klick smör, ett stycke
ost. På det senare lägger hunden i ett obevakat ögonblick
beslag. En påse ärter spolieras av tuppen, som stolt över
fyndet lockar in sina fruar genom fönstret. Never mind!
Han befinner sig inte i en öken. Han finner en påse
makaroner. Dem går han ut och sår i jorden. Hör han inte kor
råma? Där det finns kor, finns det mjölk. Och här står en
tillbringare! Bara att gå och hämta! Så förtjusande enkelt
lantlivet är! Kanske finns det ock en kalv och här finns en
ugn. En ugn och en kalv bli en kalvstek. Men djuret skall